Förutom hus fann jag en ek under vilken det låg högar med torra löv. Jag stoppade några i fickan - vilket inte alls är så konstigt som det låter; räkor sägs gilla torra eklöv.
Och jodå, det tog inte många sekunder innan bägge räkorna hittade till lövet. Som galningar sprang både Claudius och Hadrianus omkring på det flytande lövets undersida, rafsandes och gnagandes. Om de hade kunnat tala hade de säkert sagt: -Tack husse, för det goda lövet!
---
Läs även andra bloggares åsikter om stora sköndal, löv, räkor
2 kommentarer:
En sak som jag gillar när det gäller bloggvärlden, det är att man lär sig ganska mycket om saker som man inte hade en susning om.
Inte i min vildaste fantasi trodde jag att man kunde ha räkor som husdjur, men nu vet jag ju.
Det ska bli spännande att följa räkornas liv och leverne i ditt akvarium .-)
Elisabet: Förhoppningsvis - för alla inblandade - kommer jag inte snöa in totalt på dem, och bara lägga ut räkbilder. :-)
Skicka en kommentar