onsdag, september 09, 2009

En fluga

Den här flugan är totalt oblyg. Den har sällskapat med mig i min lilla arbetshytt hela morgonen. Hela tiden sätter den sig på mina underarmar och händer, och den håller sig kvar där alltmedan mina fingrar far över tangentbordet. Undras om jag, på nån mikronivå, luktar smaskig förruttnelse.

En fluga som flyger omkring och stör mig i mitt arbete.

Men när jag försöker ta den - inte för att döda'n utan för att sjasa ut den - är den blixtsnabb. Den går helt enkelt inte att fånga. Såklart bäddar dess litenhet för snabbhet; jag är en långsamt förflyttande koloss sett ur dens ögon. Men jag undrar - tänk om det är så att den har en annorlunda tidsuppfattning. Tänk om det är så att den ser tillvaron som i slowmotion, medans den själv rör sig i nån slags normal hastighet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om

6 kommentarer:

Ellis sa...

Läste detta inlägg igår och går fortfarande och fnissar åt det där med att lukta smaskig förruttnelse.

Jo, det tyckte jag var roligt. :)

Johnny sa...

Ellis: Man kanske gör det på en molekylär nivå. :-)

Ellis sa...

Tur man inte har en flugas luktsinne då. :)

Johnny sa...

Ellis: Å andra sidan kaanske vårt luksinne är så grovt och yxigt att vi kanske bara uppfattar äckliga lukter som äckliga. På en djupare nivå kanske det luktar finfint.

Ellis sa...

Hm...
Nej. Jag tänker inte bedriva djupare studier i ämnet.

Johnny sa...

Ellis: Då betraktar vi det som avslutat. :-)