Dessutom hade jag hört att någon dog i den, och jag gillar inte såna filmer. Jag har inget emot att folk dör i filmer, men det ska vara onda och/eller oviktiga personer som gör det. Dödsorsaken får förresten gärna vara monster-relaterad. Helst ser jag dock filmer där huvudpersonen börjar i skiten, så att säga, men slutar på topp; framgångssagor.
Men Brokeback Mountain var inte så farlig. Jag såg hela och tyckte den var riktigt bra. En sak imponerade ordentligt på mig: deras åldrande. I början av filmen är de i tjugoårsåldern, och ser verkligen ut att vara det. I slutet är de runt 40, och ser verkligen ut att vara det.
Att sminka en tjugoåring till åttio år är antagligen hyfsat genomförbart till och med för en amatör, men att stanna halvvägs, det måste vara grymt svårt. Men här lyckades de med det.
Randy Quaid var ju med också, och ganska så fet var han. Är det inte så med just den (utmärkta) skådisen att hans vikt pendlar jäkligt mycket från film till film? Jag tycker mig ha märkt att det är så.
---
Läs även andra bloggares åsikter om film, brokeback mountain, filmsmink, åldrande
11 kommentarer:
Det var en bra film.
Och visst verkar han hoppa i vikt, den där Randy snubben. Har sett honom i många pluffsiga roller, och därimellan har han varit ganska spinkig. Hur som helst gillar jag honom. Gör rollerna bra, oavsett om det skall vara töntigt eller seriöst.
Aggeman: Undras förresten vem den svenska motsvarigheten till honom skulle vara.
I min ungdom (för längesen) var jag på besök i USA och gick på drive-in-bio med en arbetskompis till min svåger. Vi såg en John Wayne-film, och det visade sig vara en av de mycket få där han dör. När min dejt insåg att John Wayne skulle dö grät han resten av filmen med kulmen vid själva dödsögonblicket. Det hade kunnat vara du?
En sådan där film jag är tveksam till att se. Jag är nog lite konservativ där, men westernnmiljöer och cowboys skall inte vara så där.
Det är därför jag aldrig kommer se Broarna i Madison County. Det är inte Clint Eastwood.
Nu var visst de där fårvaktare och då kan det nog ursäkta en del.
He he, fnissar när jag läser Görels kommentar - det kunde ha varit du ;)
Jag har också undvikt Brokeback Mountain på grund av samma skäl som du uppger, men jag såg filmen igår på teve.
Jag tyckte den var riktigt riktigt bra.
Det var ett tag sedan jag såg den filmen. Men jag minns att jag tyckte den var mest sorglig. Att han den mörkhårige bara lekte med Heath Ledgers rollfigur.
Det är väl så livet ofta är, en leker med den andras känslor.
görel: Njä, jag gråter aldrig. Däremot kan ögonen bli glansiga. Senast var, vad jag minns, i slutet på Steven Spielbergs "AI".
Urban: Den var bara "så där" en väldigt liten stund av filmen. Se den annars för de sköna miljöerna.
Christina: Egentligen funkar den nog bäst på bio, när jag tänker efter.
Kulturbloggen: Så upplevde inte jag saken alls, att han lekte alltså.
Ok då får jag blunda när de där ”så där”-partierna kommer. Annars finns risken att jag kommer ha det på näthinnan nästa gång jag ser om Den onde, den gode den fule.
Risken finns annars att jag kommer sitta och undra över om den fule kommer ge Clint vatten eller släta över honom.
Urban: Tja, Clintan är ju förvisso inte främmande för lite kinky grejor. Jag tänker på filmen Tightrope.
Hej Johnny!
Minns du att jag sökte Dr Skräck och de förstenade kvinnorna i våras på din blogg, när du skrev om skräckfilmer? Nu har jag fått svar från Magnus och har bloggat om den idag. Jag tror inte jag vågar se om den bara. Skräcken sitter för djupt i mig fortfarande.
Dana: Jag såg det. Tack. Jag postade din bloggpost på min Bloggy.se
Skicka en kommentar