Men om jag skulle vara intresserad av träd på ett mer vetgirigt vis, snarare än känslomässigt, ja då befinner jag mig i ett Mecka. I krokarna omkring mitt jobb finns nämligen alla sorters träd - lövträd mestadels, tror jag - representerade, och de står verkligen huller om buller.
Se på bilden här ovanför - tre helt olika träd bredvid varandra. Och så är det överallt häromkring. I skogen, i naturligt tillstånd, tror jag att vissa träd tar över vissa områden, men här är det verkligen mångkulturellt på trädfronten.
Naturligtvis har stadsplanerarna och landskapsarkitekterna skapat det på det här viset, men för den skull känns det hela inte onaturligt, utan bara mysigt. Och så här års - det kan jag lova - så luktar det mycket, mycket gott häromkring.
---
Läs även andra bloggares åsikter om träd
5 kommentarer:
Då skulle du se hur det ser ut på min farm, i Farmeville.
Där kan man tala om TRÄDPLANTERING!
Hemma i Västerbotten fanns det björk, asp och rönn.
Men nu .., nu har jag de allra mest magnifika träd som jag skördar med ojämna mellanrum!
Ja, faktiskt är det så att det är knappt att jag har tid att arbeta.
,-)
Elisabet: Förslag på slogan:
"Västerbotten - ett paradis för dendrofiler"
:-)
Jag kan ha fel, men jag tror att det är det som du beskriver som är en "engelsk park", dvs hejvilt blandade trädarter...
Ta en "Rumba i Engelska Parken"....
Jag brukade inte bry mig så mycket om träd, men sedan jag började ta bilder på oxeln vid Välsta så har jag nästan blivit en trädkramare!
Gudrun: Det är för kallt att dansa rumba. Jag nöjer mig med en stilla discodans på stället. :-)
Steffe: Dina oxelbilder är jäkligt häftiga. Men tag varning: trädkrameri är inkörsporten till dendrofili. :-)
Skicka en kommentar