Förr i tiden, på medeltiden, skulle det ju alltid vara såna där små groteska figurer på allting. Det gick ju fan inte att skriva ett enda dugg utan att man petade dit en liten demon intill. Som på det här gamla trycket.
Och tja, jag antar att man ibland kan behöva illustrera det man skriver med en liten djävul. Så som en välgärning till mina medbloggare klippte jag ut några små rackare - att spara och att kunna använda sig av ibland.
---
Läs även andra bloggares åsikter om djävlar, demoner, fulingar, rackare, figurer, filurer
9 kommentarer:
Tack så smådjävla mycket! Jag klipper ut baktutaren direkt.
Anna: Ja baktutaren var verkligen festlig. :-)
Fes-tlig är bara för(...eller bak-)namnet. En välgärning, Johnny.
Baktutaren var ett bra namn, jag tänkte kalla den fistrumpeten. Rolig är den, i vilket fall!
Vilka små finingar ;)
p-e: Och du var inspirationen.
Matildas: Må den aldrig besöka oss i våra mardrömmar dock.
Christina: Finingar/fulingar. :-)
Du menar att han påminner om mig när jag trumpetar? ;)
p-e: Jag har ju inte sett dig, men det är just så jag föreställer mig dig göra. :-D
;)
Skicka en kommentar