En förmiddag på slutet

Jag lyckades på nåt vis infektera jobbdatorn imorse, och hela dagen ägnades sedan åt att titta på medan den fjärrtömdes och sen fjärr-fylldes på igen. Mellan åtta och halv två var jag utan dator. Allt jag hade var en vit vägg framför mig.

Det var lite som att ha blivit kastad överbord i ett isfrasigt hav om natten. Båten försvinner sakta mot horisonten, och det gula ljuset från dess lanternor byts långsamt ut mot stjärnornas och månens kalla sken. Man trampar vatten lite håglöst, men efter ett tag försvinner känseln i de yttre lemmarna, och till slut försörjs endast hjärnan av en ensam droppe varmt blod. Det är då man vänder inåt sig själv och börjar se nostalgiska syner genom en alltmer krympande tunnel. Man märker inte ens att man sjunker under ytan.

Lite så är det att vara datorlös en svinkall onsdag förmiddag i slutet på decenniet. Nå, till slut kom datorn igång i alla fall - lagom till att jag hade rast. Jag tog några bilder därute i kylan. Ingen av dem blev bra, men jag tänkte att såsom man kan "förhöja" en bild medelst en snygg ram, så kan man säkert göra nåt liknande med en liten undertext - eller en passande låt. Så fick det bli.


"Sakta bleknar det gamla decenniet bort. Det börjar ovanifrån"



---
Läs även andra bloggares åsikter om virus, kyla, drunkna