Det brukar stå en massa rekvisita här och där på mitt jobb, särskilt före och efter storhelger och vissa föreställningar. Kommandes in från den kalla stadsbelysningen och den allomfattande iskylan, in i det fuktiga underjordsmörkret, kan det vara rätt mysigt att mötas av fina kulisser och konstiga saker. Jag hittar i mörkret, så jag brukar inte tända i första taget.
Viss rekvisita, kan jag säga, möter man hellre än annan. Om den jag mötte i morse kan man kanske säga följande - att det hade känts betydligt trevligare om den inte hade stått precis bakom ett hörn, och alltså inte dykt upp alldeles plötsligt framför mig där i mörkret.
---
Läs även andra bloggares åsikter om
rekvesita,
kulisser,
skelett,
anatomi
2 kommentarer:
Farbror Skelett ser ut att vara lite ofrisk i sin anatomi.
Terra: Kanske var därför han dog.
:-)
Skicka en kommentar