Enrumsrör

I Stockholm finns, efter vad jag har hört, mellan tre och fyra tusen hemlösa. Politikerna säger att de vill göra något åt saken, men de lyckas inte. Det finns väl saker, antar jag, som sätter käppar i julen, till exempel att det nog går emot tanken på en konkurrensutsatt bostadsmarknad om staden/kommunen skulle "bjuda" på bostäder. En annan grej är att vissa människor inte funkar i möblerade rum.

Men om man bortsåg från dessa hinder och tänkte sig att politikerna ändå bestämde sig för att bygga bort denna hemlöshet, hur skulle det gå till? Min privata käpphäst är byggfuttar, tillverkade i massor. Byggjobbare håller till i såna, och studenter. Det funkar skitbra, åtminstone som tillfällighetsboende. Men låt oss säga att man vill komma undan ännu billigare, hur kan man göra då? Jo: Rör.



Betongrör att bo i, jag läste om såna i Aftonbladet häromdan, men i det fallet handlade det om hotell. Men som boende, tänker jag, vad skulle ett sånt "enrumsboende" kosta per styck om man lät massproducera dem? Inte mycket, kan jag tänka mig.

Från Stockholms stad och utåt ligger förort på förort, både längs pendeltågslinjerna och tunnelbanelinjerna. Hur det är med tunnelbanan är jag osäker på, men längs pendeltågsspåren finns det enorma tomrum (ödemark, skrotiga industriområden) mellan förorterna, och i dessa limbo-trakter kunde "rör-lägenheterna" placeras ut.

Om jag vore hemlös och hade att välja på att sova i portuppgångar eller i soprum, eller om jag vore en fattig student/ungdom, och blev erbjuden ett sånt här boende, då vet jag vad jag skulle välja.

Fan, med den här metoden skulle man säkert kunna bygga bort bostadsproblematiken för under miljonen. Men som sagt, det går väl emot nån konkurrenstanke.
---
Läs även andra bloggares åsikter om boende, bostadslöshet, betongrör