Kramkalas utan sex lockar svenskar. Nu ska man tydligen betala för att kramas, man ska gå på anordnade kramkalas. Detta för att utlösa det nyttiga ämnet oxytocin i kroppen. Nåja.
Jag tycker kramande är lite komplicerat. Det är lite som handskakning. Det svåra är att veta hur länge man ska krama en bekant eller en okänd människa. Är tre sekunder lagom? Och dessutom, vad ska man göra med händerna?
Jag tenderar till att vilja klappa den jag kramar. På skuldrorna. Lite klapp klapp liksom, som man klappar en unge på huvudet. Jag gissar att detta kan upplevas som nedlåtande.
Finns det förresten olika sorters kramare? Jag menar, som det gör med handskakare. Det finns ju olika sorters handskakare, till exempel de som lämnar över en sladdrig, död fisk åt en. Eller de som nästan krossar ens hand. Finns de varianterna översatta till kramare också?
Komplicerat, som sagt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kramar, beröring
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
24 kommentarer:
Tre sekunder låter alldeles lagom .-)
Du är väl lång också, har jag förstått? Då är det ganska knepigt, för ska man krama en lång människa och man själv är 1.64 .,. blir det mest magen man kramar om.
Möjligen bröstet .-)
Och jag klappar också.
Tre eller fyra sekunder? Ska du titta på klockan bakom ryggen? ;D Jodå, jag förstår din fundering. Man ska kramas så länge som det känns bekvämt. Med andra ord, om den andra börjar vrida sig eller slita sig loss på annat sätt är det dags att släppa.
Att klappa är helt OK så länge man inte klappar på huvudet (det är nedlåtande!) - på kinden möjligen men det gör bara farmor och mormor). Det känns kamratligt och trevligt.
Oja, det finns många sorters kramare. Den sladdriga döda fisken är vidrig, som en östermalmsnudd på kinden när man pratar om kramar. Usch!
Det är lite knepigt med kramhälsningar. Speciellt när det är med sådana som man märker själva tvekar inför hur kramen ska gå till.
Det låter lite ledsamt om man inte kan få en kram utan att man måste gå i någon slags organiserad krampryl. Vi kanske borde kramas lite mer allmänt på stan istället.
När mina ögon konstaterat Kramf så förstod hjärnan att du skrev nåt om Kramfors.
Kramas som hälsning gör jag helst bara om det är en spontan "glad-att-se-dig"-kram. Kramas istället för att skaka hand, nej tack.
Och nej tack, jag gillar inte heller döa fiskar.
Elisabet: Ja jag är lång, så jag får kutrygga mig över mina kramoffer. Lite Dracula stajl sådär. :-)
Pumita: Sjöng förresten inte Magnus Uggla en låt som hette "4 sekunder"? jag har för mig det, och att detta skulle vara en alldeles för kort tid för det han sjöng om. men om han hade sjungit om kramar, då hade det varit lagom. :-)
Roger: Jag går på bloggträffar ibland. Kanske kunde dessa kombineras med kramande också.
Cecilia: Att befinna sig i Kramfors måste vara som att stå i en flod av kramar som ständigt forsar över en. :-)
Intressant...Gräsnen mellan kramande och lätt hångel kan vara väldigt flytande eller mycket skarp, beroende på vem och när det är. Det är en väldigt sensuell handling, en lyckad kram visualiserar (för att uttrycka det lite högtidligt) respekt och ömhet - och det ska stämmas av på¨något sätt. För tjejer kan det nog vara väldigt förbjudet att avvisa en omfamning av en god vän, men samtidigt känns det snabbt om det inte längre är välkommet. Det är mycket intuition med i spelet.
Magnus: Kanske är gränsen mellan kram och hångel något som har med tid att göra. Kanske övergår kramen till att vara hångel efter typ ... nä, jag är nog förresten fel ute här.
Sjöng förresten inte Magnus Uggla en låt som hette "4 sekunder"?
Ja, det gjorde han... och jag tänkte skriva 2-3 sec först för att slippa den kopplingen (men jag kom inte undan, haha) men 2 sec känns för kort för en kram.
Pumita: Kanske om man kramar många i taget, i en rad, så är två sekunder lagom. Fast man kan fråga sig om två sekunder räcker för att oxytocin ska utsöndras.
Johnny: tja, jag läste en fråga i DN till Ribbing av en kvinna som sa att hennes goda väninnna hälsade hon gärna md en omfamning när de sågs på fester och så, men väninnans man ville krama alla kvinnor och han gjorde det på ett hungrigt och aggressivt sätt som hon kände tyst avsmak inför (jag tror jag förstår vad hon menar, billig mambocharmör typ). Där var det nog för mycket från start.
Men det finns ju också tillfällen när man har kramat tjejkompisar så tätt att det närmast handlade om milt våld (fasthållning?) och de uppenbarligen njutit intensivt av det. Tjejer som jag alltså inte "varit ihop" med.
captcha:hessurs (Björn Hess?)
Fast många män i Ugglas generation och äldre läser det nog väldigt enkelt som att "om du blir kramad av en tjej så är det nix sex, du har blivit ratad". Eller är det att *hon* tar initiativet till omfamningen som de läser så? Typ,. om jag kramar henne och hon besvarar det så är det inte skämmigt och då kanske det går sängvägen också!
Magnus: Det går nog att läsa in många händelser och beteenden i våra kramfasoner. Själv är jag lite nyfiken på hur det hela hade utvecklat sig om den där muslimen - som inte ville skaka hand och därför blev av med bidraget - hade blivit utsatt för en välkomstkram istället.
Klappen är inte nedlåtande däremot så tyder den på kamratskap och då kan man ju ibland bli besviken..på samma sätt som en puss i pannan...urk
Jag gillar kramar men kramas på tok för lite i dagsläget.
/A
/A: Puss i pannan, haha, det råkar man då inte ut för till vardags.
:-)
Klart du inte gör med din längd..*L*
/A
/A: Om jag började be till gud, knästående, kanske jag skulle råka ut för en pannpuss.
Ja kanske och då skulle de ju va ok..men tänk om du stod på knä för att fria...fattardu hur galet det skulle kännas att få en puss i pannan..hehe
/A
/A: Det är förresten nåt religlöst över pannpussar.
Religiöst??..det får du nog utveckla!
/A
/A: Jomen det är nåt prästerligt över't; att man typ har bekänt nåt och sen får absolution medelst en pannpuss. Försök se det framför dig som på en film, så förstår du vad jag menar.
När jag försöker se det framför mig som en filmvariant...så tänker jag mer åt maffiahållet?
/A
/A: Kanske det ja. Vi kan enas om att det är nåt katolskt.
Googlade puss i pannan...de enda jag kom fram till egentligen är att det är en kärleksfull handling(inte riktigt som en klapp på axeln) och att i baletten nötknäpparen är det genom en puss i pannan nötknäpparen väcks till liv.
/A
/A: Sedärja, då får man se till att det blir pannpussande framåt jul då, så sköter nötknäppningen sig själv.
Skicka en kommentar