1: Vilken är den mest magiska bok du läst?
Fängelsestaden av Sam J. Lundwall. Jag vet inte om den är så magisk egentligen, och jag vet inte vad jag skulle tycka om den idag. Men magi skapades när jag läste den första gången, och antagligen har sånt att göra med ens ålder och vars på känslokurvan man befinner sig när man läser. Synkar allting med varandra skapas magi.2. Vilken är den mest magiska konsert du varit på?
Det var ingen konsert, men väl en teaterföreställning innehållande en massa musik. Det var Parkteaterns "Pelle Snusk", och året var 2005. Magi! Även här tror jag det handlar om synkronisering; en massa olika pusselbitar från en massa olika pussel passar plötsligt ihop - och det till på köpet med ens eget pussel, som kanske av en tillfällighet - eller tack vare skicklighet från någon part - har lämnat en lucka öppen. Det var också denna föreställning som fick mig att upptäcka Tiger Lillies.
3. Vad är det mest magiska du varit med om?
Helt klart en spökig UFO-upplevelse jag hade när jag precis hade flyttat hemifrån. Jag har faktiskt bloggat om händelsen i detalj, men jag hittar inte tillbaks till den posten. Det handlade om mystiska, blåa, elektriska ljusbollar som flög över och förbi mig - inomhus.
4. Vem är den mest magiska människan du vet?
Ingen jag vet är alltigenom magisk, men vissa jag känner har helt klart särskilda begåvningar som för mig framstår som snudd på magiska. Min kompis Paola, till exempel, har en sån.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kulturfyran, magi
6 kommentarer:
hypnagoga blå bollar
det är tyvärr inget överbaturligt: det är sådant som sker på bryggan mellan vakenhet och dröm
en fysisk sensation inne i hjärnsopkontoret
ufo:n och whitley strieberrymdgubbar och vättar och demoner och blåkullekäringar kommer alltid på visit just den där tiden av dygnet
men det är inte mindre läbbigt för det!
embryo: Mina bollar var minsann inga låtsasbollar. De var äkta UFO-bollar, och jag blev elektrifierad och förlamad i en halv minut efter att de hade flugit över mig. Jag önskar att de var overkliga, men det var de inte.
aha. klotblixtar!
embryo: Faktiskt, ena slags.
Den mest magiska bok jag läst - i alla fall på de sista fem åren - är nog "The Russian Album" av Michael Ignatieff, där han utforskar sin släkts ryska förflutna. Michaels farföräldrar tillhörde den ryska högaristokratin, farfar satt i flera av den siste tsarens regeringar, farfarsfar red från S:t Petersburg till Peking och tillbaks igen som tsarens legat vid mitten av 1800-talet och förhandlade med kejsaren; farmor växte upp på ett gods i Ukraina.
Familjen Ignatiev lämnade Petrograd sommaren 1917 och tog sig på livsfarliga och fattiga vägar ut ur det jäsande Ryssland. Med hjälp av gamla fotoalbum, intervjuer med sina farbröder och andra släktingar m m får Michael fram en historia som är lika spännande och mångbottnad som en klassisk rysk roman, om än inte lika tjock. Inte mycket jag har läst ger en så självklart suggestiv känsla av närhet och avstånd i tiden. Ej på svenska, men finns billigt på Amazon. Oemotståndlig.
Magnus: Låter finfin. Själv, har jag märkt, funkar det bättre om det är en ljudbok än en vanlig, när det är på engelska.
Skicka en kommentar