lördag, mars 27, 2010

Mitt knä

Knät. Jag ringde vårdcentralen och beställde en tid. Känns som en omväg. Det sade jag också, och jag misstänker att min attityd lät lite trist där i telefon. Men jag fick en tid i alla fall, på måndag, och kvinnan jag talade med sade att det är den här vägen man måste gå. Jaja.


---
Läs även andra bloggares åsikter om ,

6 kommentarer:

Elisabet sa...

,-))

Ja, lycka till.

Men du förstår vilken lycka det är att nu kunna gå på långa promenader utan att det skär som kvivar i knäet.

Elisabet sa...

Förresten, i Ystad är det så finurligt så man får själv skriva sin remiss till ortopeden. Det gjorde jag också. Fyllde i ett A4 fram,- och baklänges och beskrev besvären och sen blev man kallad.

Helt suveränt.

Från första besöket till operation tog det mindre än 3 månader.

P-E Fronning sa...

Ja, usch det var ett fult knä! Köp nytt genast.

Johnny sa...

Elisabet: 3 månader känns som lång tid. Dålig service. Tänk om det tog sån tid i ICA-kassan, det skulle man inte gå med på.

p-e: Ja, jag planerar att göra det.

Elisabet sa...

Men har du så ont?

Johnny sa...

Elisabet: Det lustiga är att jag har mindre ont sedan jag ringde. Detta skulle kunna tyda på att jag hade psykosomatiska smärtor, men jag tror inte det. Kanske har helt enkelt mitt idoga gående byggt muskler kring knät.