Igår var jag på ett ställe som heter Broder Tuck, och där fanns ett klotter som hade nästan 70-80:taliga kvaliteter över sig. Men den var snuskig, så eftersom detta är en sån barnvänlig blogg finns klottret bakom den här länken.En av anledningarna förresten, kanske den främsta, till att jag inte går ut så ofta är (ja, förutom att det är dyrt då) ljudet. Musiken alltså - bakgrundsmusiken. Den är så jäkla hög. Det är möjligt att det är mig det är fel på, eftersom alla andra tycks acceptera denna ljudnivå, men själv har jag svårt att separera bakgrundsmusiken från mitt och andras talande till varandra. Till slut blir det för jobbigt, och jag börjar längta hem. Det kan kanske ha med simultanförmåga att göra, men personligen föredrar jag ett ljud i taget.
---
Läs även andra bloggares åsikter om klotter, ljud
10 kommentarer:
Klassiskt klotter ;)
Jaså du vågar dig till Broder Tuck. Nå, det kanske inte är farligare än ljudnivån. Som yngre accepterade man/jag högre ljudvolymer eftersom andra gjorde det men jag gillade det aldrig. Nu är lägre ljudnivå en av de viktigaste kriterierna när det gäller val av ställe för mig. Vänder ofta i dörren. Med andra ord det har inte med åler att göra - har alltid varit en surgubbe. VA SA'RU, SA'RU?!!
Ljudnivån ja. Inte nog med att den är hög. Det är sällan bra musik heller. Utan det är en av två saker:
Antingen är det usel hiphop/eurotechno för yngre på ställen riktade för yngre.
Eller så är det på ställen riktade till äldre en massa usel pöbelmusik från 70-80-talet likt Opus med Life is life eller något med gyllene tider.
Sen, om man är på ett ställe med dansgolv får man ju tåla volym, men varför, i vanliga pubar och barer är volymen så hög?
Håller med om ljudnivån. Tror man hör lite sämre med åren och då blir det svårare att separera. Men...det intressanta är dom telefonnummer som dom lämnar på toa. Är dom riktiga? Någon som ringer? Är det inte farligt att lämna ut sitt nummer så där? Är det någon annans nummer man lämnat på pin kiv? Någon frivillig att Wallraffa lite?
Hoppas du gillade den riktiga musiken sedan, bandet som spelade.
Hur vi uppfattar bakgrundsnivån har nog en del med hur "stofiliga" vi blivit, men själv har jag svårt för att gå på krogen sedan en mycket skakande händelse för ett antal månader sedan;
Jag och min underbara kvinna (fast egentligen är hon eländig) tog beslutet att gå ut på lokal för att lyssna på ett par grabbar som spelade bluesklassiker med inslag av en eller annan rockrökare därtill.
När gitarristen helt plötsligt körde igång det helsköna riffet till Hendrix's Foxy Lady, ja då njöts det må du tro!
Vad händer då?
Ett par åskådare börjar bugga. BUGGA!
JA MEN, HUR FAN KAN MAN BUGGA TILL JIMI HENDRIX??
Jag har ännu inte hämtat mig, och är definitivt ännu inte redo att ge mig ut i krogsvängen igen... :)
Jag skrev om detta igårkväll, fast då gällde det tv-program och jag kände mig som vore jag färdig för hemmet när jag klickade på "publicera".
Hör man lite dåligt - det är åldern förstås - och vänta tills du är 56 .., då blir det ett enda inferno och på krogen, om där spelas musik, blir mitt stående svar .."va?", eller stående fråga, kanske.
Det är hemskt. Man känner sig helt "off".
Är man på lokal för att lyssna på musik är hög volym OK. Är man på lokal för att umgås och vara social är hög volym vederstyggligt.
Alla: Kan det kanske vara så att de flesta - både de äldre och yngre - egentligen skulle föredra en ljudvolym som det går att föra ett samtal i, men att alla - inbegripet ägarna till ställena - t r o r att alla vill ha hög volym och därför låter det hela fortgå?
Det där har man förstås gjort undersökningar på. Om man har svårt att kommunicera så kan man i alla fall dricka och dricker man så dricker man ännu mer... Smart men otrevligt.
p-e: Antagligen skulle man behöva en trevlig kvarterspub. Fast jag är nog inte kvarterspubtypen.
Skicka en kommentar