De här motiven är gamla och vana för att inte säga trista för mig. Jag har passerat dessa ställen en miljon gånger och tittar väl mest ner på mina egna fötter när jag knallar förbi. Vad är då grejen nu då - varför är bilderna speciella? Jo, det är vinkeln.
När fotografen har stått och plåtat från ett ställe man vid de flesta ställen inte står och plåtar från - då blir bilder inspirerande. Då går bilderna från att normalt visa det man ser med sina egna gamla trista ögon till att funka som sedda genom någon annans.
Det här är svårt att sätta fingret på. Andra kanske inte alls ser vad jag ser i dessa bilder, och inspireras följaktligen heller inte av dem. Men det funkar på mig. Nu vill jag ge mig ut och plåta alla möjliga gamla publikfriande vyer - från ovanliga/konstiga/oväntade/knasiga vinklar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fotografi, vinklar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar