När jag, i början av december, såg några ristningar i snön och bestämde mig för att jag skulle starta en blogg om såna föreställde jag mig att: "Ha! Det här blir lätt. Såna ser man ju överallt." Det blev inte särskilt lätt.
Nä faktiskt, jag fick leta ordentligt efter varje nixoglyf (har jag förresten inte etablerat det ordet tillräckligt för Wikipedia vid det här laget?). Faktum är att jag var på vippen att ge upp många gånger. Så om någon lever i villfarelsen att vintern är full av krumelurer i snön så kan jag härmed meddela om motsatsen.
När jag häromdagen kom på att jag skulle starta en blogg om skräp på marken så tänkte jag: "Ha! Det här blir lätt. Skräp på marken ser man ju överallt." Jag börjar misstänka att jag bedrog mig där.
Faktum är, har jag märkt de tre senaste dagarna, att Stockholm är ett ganska städat ställe. Okej, skräp som i fimpar och prillor, det hittar man ju, men skräp som i föremål, det är lite mer svårhittat. Så vi får se hur det blir. Jag hyser dock en slags förhoppning om att det städade intrycket kommer sig av att snön just har förvunnit, och att sopa-upp-vinterns-sand-maskiner har varit i farten, och att "det rätta" skräpet snart återkommer.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, nixoglyfer, skräp, städat, bloggar
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
3 kommentarer:
Ska man skicka dig bilder på roligt skräp som man hittar?
Då ska du i alla fall inte åka till Dublin.
Där var trottoarerna så skräpbefriade så man skulle garanterat kunna utföra hjärnkirurgi direkt på marken utan bekymmer, ja, ingen smuts där inte!
Ö-helena: Det har jag inte tänkt på. Nä, vi skippar det.
Elisabet: Åfan. Jag tänker mig Dublin som ett riktigt skräpigt ställe.
Skicka en kommentar