Det snackas om att riva brandstationen i Midsommarkransen, läser jag. Jag bor inte i Midsommarkransen och jag är inte där särskilt ofta, så egentligen borde jag väl inte bry mig.
Ändå suckar jag när jag läser om saken. Det verkar, om man ser på utvecklingen de senaste åren och på framtidsplanerna man läser om, som att om en byggnad är det minsta snygg - som till exempel brandstationen är, enligt mig - så löper den risk att försvinna. Det verkar fan vara en naturlag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om brandstationer, byggnader, arkitektur, snyggt
5 kommentarer:
Sorgligt! Det är väl klart att du ska bry dig trots att du inte bor där. :)
Pumita: Fast skulle man bry sig (gräma sig till magsår över) allt raserande skulle man inte ha tid till annat.
Det har du rätt i och inte hjälper det mycket heller.
Blir lite matt på det där, saker med själ byts ut till nytt flashigt blankt och mainstream. Visst är det spåren av liv och stråken av slitage som ger känsla? Sällan det polerade iaf...
Pumita: Ändå avsätter man ju rätt mycket tid till sånt. :-)
Pim: Just det. Så fort nåt har fått själ måste det tydligen bort.
Skicka en kommentar