En mapp som, trots sitt snäva område, bara växer och växer. Fan, jag får magsår över'n. När ska jag orka/hinna gå igenom den?
Att bli stressad över nåt som detta är egentligen jäkligt märkligt. Det är jag som har skapat mappen. Det är jag som har samlat på mig rss:erna. Och det är jag som har makten att göra mig av med den. Ändå gör jag inte det. Jag låter den ligga och stressa mig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rss, prenumerationer, animerade giffar
14 kommentarer:
Hade samma tanke när jag funderade om avslutning av min prenumeration till vissa bloggar.
Ibland man bör säga bloggar upp för att få tid för fräschare bloggar.
Håller med.
Det är väl det man ska göra på Valborg? Ut med det gamla och in med det nya.
Jag hade rensning nyligen. Plockade bort massor bloggar, men nu börjar de bli många igen.
Man gillar ju att samla. It's a guy thing.
Omer/Roger: Ja problemet är ju att man vet med sig att även om man slänger rubbet så är man snart där igen.
Känner mycket väl igen fenomenet. Det blir lätt en heltidssysselsättning att kolla feeds. Vill ha en funktion i Google Reader för att tillfälligt stänga av vissa av dem. Det är inte riktigt samma sak att på en gång markera alla 500+ nyheter som lästa.
Kan du dela ut länkar till GIF animering webbsidor på ett inlägg?
Jag blev nyfiken när det var den första gången att du ladda upp dina animeringar.
crex: Men när man väl tar sig i kragen och markerar alla som lästa, då känns det bra.
Omerosen: Bra idé. Det ska jag göra vid tillfälle.
Jag postade nyligen en grej med titeln "Njut av RSS utan stress":
http://enkelhel.se/rss-utan-stress/
Kan förhoppningsvis vara till lite hjälp :)
Robert: Det där med a och b-lista lät vettigt.
Jag har delat mina feeds i tre kategorier: alltid-, ibland- och sällanbloggar. Känns bra med struktur.
Pumita: Låter vettigt. Jag måste göra nåt liknande.
Heh! Jag skrattade gott åt din rubrik ända till jag märkte att det INTE stod Animerade gifflar...
Mira: Här har du en sån.
=) Försök att ta en tugga på den du så har du dagens motion avklarad!
Pumita: Mums.
Skicka en kommentar