fredag, maj 14, 2010

Ute och cyklar

Brorsan köpte en ny cykel igår. Sin gamla gav han till mig. Min förra cykel (precis som den innan den) hamnade i tjuvars händer, och sen dess har jag varit cykellös. Tills nu. Nu är jag ägare till brorsans gamla treväxlade åttiotalare, och igår premiärkörde jag upp till macken och pumpade däcken.



Det gick lite svajigt till en början, men jag tog mig efter ett tag. Ett problem dock - det var för lätt. Jag har ju kommit att använda gåing (eller snarare gående) som en slags träningsform, och när jag har velat ta i lite extra, ja då har jag bara ökat farten alternativt stövlat upp i en skogsbacke. Att cykla är lite för lätt och bekvämt.

Jag testade några olika varianter igår kväll. Lösningen tills vidare fick bli att jag trampade stående, med treans växel inlagd, i långa uppförsbackar. Det tog lite på benen. Jag får experimentera vidare på det där i helgen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om

7 kommentarer:

Översättarhelena sa...

Annars kan du cykla med en saxofon på ryggen och en på pakethållaren, som jag brukar göra. Det är tungt i uppförsbackarna. I brist på saxofon kan du fylla en ryggsäck med valfri barlast. Kag köpte dessutom ett punkteringsfritt bakdäck häromsistens, som hade bieffekten att cykeln blev mycket mer tungkörd. Ännu ett träningstips.

Översättarhelena sa...

Kag -> Jag

Johnny sa...

Ö-helena: Fast egentligen kanske det mer handlar om vinkeln på benen. Testa att sitta på pakethållaren och cykla, det blir en helt annan tyngd.

P-E Fronning sa...

Det är nog bra för knät, detta med cykling.

Johnny sa...

p-e: Det har du rätt i. Fast man måste nog tänka lite på hur man trampar.

Anonym sa...

Du är rolig...ska vi cykla tillsammans?
/A

Johnny sa...

/A: Ja cykla upp bredvid mig. :-)