En annan gång, jag var kanske i nån liknande ålder, råkade jag starta en gräsbrand strax bortom bänken där till höger. Att tappa kontrollen över elden (som jag inte minns hur jag startade) gav också svindelkänslor, kommer jag ihåg, men mer åt det negativa hållet.
Bägge händelserna ligger långt bakåt i tiden nu, och de ringar på tidens vatten de möjligen genererade har för länge sedan ebbat ut. Det enda som återstår är linjerna efter hur högt vattnet skvalpade upp på den tiden, och de linjerna finns bara i min hjärna. Världen förblev opåverkad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om trångsund, femtiolappar, gräsbränder, tiden
2 kommentarer:
Gud, vad du skriver bra mellan varven.
Elisabet: Å tack :)
Skicka en kommentar