Exemplet Bysans

Prins Albert II av Monaco och den sydafrikanska simmerskan Charlene Wittstock har förlovat sig, läste jag i tidningen. Jaha, vem bryr sig? Jag, tydligen, eftersom jag skriver om'et. Grejen är den att jag kom att fundera över: Undras om denna gudinneliknande simmartjej hade förlovat sig med denne Albert om han hade varit städare, till exempel, eller varför inte spärrvakt. Nå, om vi leker med tanken på att de hade träffats över huvud taget då. Skulle inte tro det.



Men det är välkänt att det funkar så och inget att skriva om egentligen - om det inte hade varit för att jag i samma veva som jag läste om Albert och simmerskan läste om Bysantiska kejsare på Wikipedia, och stötte på namnet Irene.

Min morsa heter så, och därför blev jag nyfiken. När jag läste om denna Irene fick jag lära mig något intressant som hade en liten koppling till mina tankar om Albert och hans fästmö. Nämligen detta:

Irene föddes i Athen och utsågs år 770 till gemål åt tronföljaren genom en skönhetstävling, vilket ända fram till 900-talet var sättet att bestämma vem tronarvingarna skulle gifta sig med i Bysans.

Intressant, eller hur. I och för sig funkar det ju lite så i verkliga livet också, särskilt i finare kretsar kanske. Jag vandrar varenda dag längs Strandvägen (dyrdyrdyra adresser) efter jobbet, och gosse hur många gamla gubbar man ser på cafeerna där så här års, som har lyckats snärja unga snyggsnyggingar.

Gubbarna ser ut som vanliga gubbar (mellan 35 och 75), om än med finare kläder än vad jag har, och antagligen är de ovanligt charmiga av sig. Nå, det jag tänkte komma till (fan vad mångordig jag är idag) är att i exemplet Bysans, där hade man institutionaliserat nämnda sedvänja, och det var ny lärdom för mig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bysans, irene, albert, förlovning