En man med paraply, skyndandes längs klarabergsgatan. Det regnar ordentligt, och eftersom vi ser honom genom ett bussfönster ser vi mannen som i ett vågigt töcken. Om en sekund kommer han att befinna sig under de stora NK-skyltarna, vars fästen vintern har gått hårt åt. Men om detta vet mannen intet, och inte heller fotografen.
Fotografen tar sitt fotografi och färdas vidare med bussen. Senare samma dag kommer han att läsa i tidningen: "Skylt föll ned över förbipasserande man", och förstå att det handlar om samma man han såg på morgonen. Historien slutar lyckligt för mannen med paraplyet. Han blev inte allvarligt skadad, men fick ändå ett stort skadestånd av varuhuset.
Fotografens vidare öden blev mindre lyckliga. Dagen efter händelsen begav han sig till olycksplatsen för att dokumentera förödelsen. Han hade fått en idé om en före och efter-bild, och tänkte att han kunde tjäna en hacka om han lyckades sälja bilderna. Det som hände kan verka otroligt, men det hände verkligen. Den ännu hängande skylten, den som inte hade fallit ner, föll nu, och det rakt på fotografens utsträcka händer, i vilka han höll kameran. Han klarade sig med skrubbsår, men kameran blev förstörd.
Inget av ovanstående är sant, naturligtvis. Jag var bara inspirerad av svt:s gamla program "Svart på vitt". Ett programformat som på pappret kanske låter trist, men som i verkligheten är riktigt fängslande och intressant, och något man faktiskt skulle kunna göra sjäv - nå, om man skaffade sig en mikrofon till datorn, samt Hans Villius röst.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, svart på vitt
7 kommentarer:
Vilket scoop - eller inte... men en trevlig historia och fina bilder. Önskar nästan, bara nästan, att den vore sann.
Om jag ser dubbelt? Neej, bara skriver slarvigt. Snygg bild hursomhelst.
Pumita: Det rinniga vattnet på fönstret gjorde ju att det såg lite dubbelt ut. :)
Ha, hah ha vad lurad jag blev. Jag trodde det var sant ända tills du sa att det inte var det.
matilda: Om jag hade fått NK-skylten i skallen (och inte dött) hade jag krävt livstids fri shopping hos dem. :-)
Ha, jag fick den där Svart på vitt-känslan redan när jag läste första meningen!
Steffe: Vad bra :) Jag försökte att falla in i Villius-känslan.
Skicka en kommentar