Vad arkitekturen kallas vet jag inte, nån slags funkis kanske, utan nöjer mig med att konstatera snyggheten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om italienska kulturinstitutet, arkitektur, hus
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
onsdag, juni 09, 2010
Snygg baksida
Jag måste ha passerat förbi det hundratals gånger de senaste åren, baksidan av Italienska kulturinstitutet, fast tydligen har jag inte haft ögonen med mig. Men nu ser jag det, huset (baksidan snarare än framsidan) är ju så snyggt. Kolla in fönstrena, till exempel.
Vad arkitekturen kallas vet jag inte, nån slags funkis kanske, utan nöjer mig med att konstatera snyggheten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om italienska kulturinstitutet, arkitektur, hus
Vad arkitekturen kallas vet jag inte, nån slags funkis kanske, utan nöjer mig med att konstatera snyggheten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om italienska kulturinstitutet, arkitektur, hus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Speciellt snyggt att husknutarna är rundade, tycker jag.
Absolut! Så läckert!
Där har jag sovit över flera gånger! Det är dåligt med gardiner och lyser in på morgonen.
ö-helena/Elisabeth: Här är lite fakta från Wikipedia: "Institutets vita smala, lätt svängda byggnad är ett exempel på italiensk efterkrigsarkitektur, ritad av Giò Ponti och uppförd 1958."
Ullah: Coolt. :-)
Snyggt! De kan de där Italienarna
pq: Eller hur. Forza Italia! ;)
Där gick jag en kurs en gång i tiden. Minns svagt hur byggnaden såg ut, så det var kul att få se den igen.
Matilda: Ja det verkar ju vara nåt med kurser och sånt.
Skicka en kommentar