Dyngsur och lite lördagströg

Först blött hår. Sen blöt överdel på tröjan. Sen hela tröjan blöt plus byxornas lårpartier. Sen hela framsidan av mig blöt. Jag flyttar mp3-spelaren till bakfickan nu. Sen blöt rygg. Sen blöt bak. Sen trampa-i-djupa-vattenpölar-blöta skor. Sen hade det gått en timme, och jag var nästan hemma igen.

Jupps, trots ösregn körde jag min snabba entimmespromenad. Över vattenpölar hoppade jag (men hoppade fel varannan gång) och över stock och sten skuttade jag. Med musik i lurarna och spring i benen for jag framåt och blev blötare och blötare.

Efteråt hemma (= i skrivande stund), framför datorn och med en öl i handen, ramlade en rostig 25-öring till slut ner. Fan vad jag tänker långsamt, tänkte jag. Plånket från den nedfallna pengen signalerade resultatet av en tankeverksamhet som tydligen hade tagit sin början när jag gick i skogen, och fortsatt omedvetet.

Det var ett skogigt berg jag var på. Jag ville ta mig ner till vägen jag såg skymta därnere, så jag började följa en stenig stig ner. Jag hamnade på nåns tomt så jag gick upp igen. Jag vill inte vara en tomtbeträdare om jag kan undvika't. Jag hittade en annan stig, även den stenig, ner mot vägen. Den här stigen liknade den första rätt mycket, av nån anledning. Tyvärr ledde även denna ner till nåns tomt.

Vad i helvete? Jag provade en tredje stig nu. Genom snåren i den branta backen ledde den neråt. Och även denna ledde fel. Skitsamma då - tänkte jag och sneddade över någons tomt - om de gör sina egna stigar från skogen och ner till sina egna trädgårdar får de fasen skylla sig själva om någon skogsflanör typ jag själv går på dem.

Sedan hemma, i skrivande stund som man kallar't, ramlade som sagt myntet ner. De där stigarna, de var naturligtvis inte gjorda av människofötter, utan var ju helt enkelt resultatet av den senaste tidens myckna regnande. Det var helt enkelt forsrännor - flodfåror - nedåt. Lustigt att jag inte fattade det medan jag gick i dem.
---
Läs även andra bloggares åsikter om regn, promenader