Jag hade fått för mig att jag skulle knalla till Farsta och ta bussen hem därifrån, men halvvägs ändrade jag mig och gick åt trånkan till. Trånkan är min födelseort, och när barna har flyttat hemifrån vill jag flytta dit igen. Jag gillar tanken på en sluten cirkel - en orm som biter sig i svansen (om man nu kan kalla bakstycket på ormar för svans).
Det är rätt speciellt att kvällspromenera så här års. Man fryser inte, men man svettas inte heller ihjäl. Och dofterna ...
... dofterna...
... de är ju så påtagliga så här års att det nästan går att ta på dem. Jag spårade dofter och lukter var jag än gick där jag gick. Jag särade på dem och pusslade ihop dem igen. Jag lät en doft komma upp till ytan för analys och minnes-associations-lek, medan jag lät en annan sjunka undan och mogna i väntan på sin tur, och så vidare.
En doftkombination jag fastnade för råkade jag på vid ett ställe där förvildade äppelträd tangerade berg och skogsbryn. Blandningen i gräset nedfallna äpplen/våt, frodig grönmossa på berget var ganska oemotståndlig, kan jag meddela.
Där har vi förresten ett par saker som är typiska mig: promenerade och insupande av dofter. Jag är lite torsk på just de områdena. Och det braiga med dem är ju att de inte är laster, utan bara nyttiga.
Vad var det mer jag skulle skriva? Jo, just det, när jag promenerade (ja, flanerade då) tidigare idag så såg jag en ekorre, rätt högt uppe i ett träd. Jag tog kort på'n.
---
Läs även andra bloggares åsikter om promenader, dofter, ekorrar
12 kommentarer:
Jepp. Ormar har svans. :-)
Grattis till att du lyckades fånga den så bra. De är ju så skygga och snabba annars.
mrarboc: Åhå. Jag var inne på att skriva stjärt.
p-e: Vi såg en råtta också, och då sade hon jag gick med typ: Blä! Ekorren däremot, den var ju, enligt henne, söt. Frågar man mig är det ingen jätteskillnad mellan de båda djuren.
Får bara lov att berätta att de där ormarna som biter sig i svansen kallas ouroboros. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Ouroboros
Inte menat att vara dryg. Jag är en nörd bara.
Snygg bloggen har blivit, förresten. Jag läser via läsare, så det var längesedan jag kikade in "på riktigt".
Skogsmannen: Åhå, tack för infon. Och ja det där med bloggens utseende jag, jag känner att eftersom de flesta läser via rss-läsare kan man ju experimentera litre med utseendet, det är ändå knappt nån som ser. :)
Den var ju jättesöt!
Jag har en känsla av att vi sprang om varandra som barn. Kanske åkte vi pulka i samma kälkbacke. Jag tillbringade mina första levnadsår i Trånkan.
Ullah: Ja, som en råtta.
matildasfikarum: Det kanske vi gjorde. Hur gammal är du?
Vi är samma årskull, om jag minns rätt.
Matilda: Jag gick i trångsundsskolan till och med trean, och sen blev det Beatebergsskolan i mellanstadiet.
Min familj flyttade därifrån innan skolan började, så tyvärr har jag inga skolminnen. Det fanns verkligen massor med ungar i området, minns jag, men kommer bara ihåg kanske ett tiotal namn. Kul var det jämt, så det var skräp att behöva flytta, men vi var tvungna pga jobbtillfällen.
Matilda: Det är å andra sidan bra att flyta - eller att sluta med vad som helst - medans det fortfarande är bra. Då blir det trevligast minnen.
Skicka en kommentar