Jag känner igen känslan, den av att sommaren liksom rinner genom fingrarna. Det regnar, och solen skiner med sin frånvaro, och jag vet att det fortfarande går att bada. Skulle jag gå ner till någon strand nu skulle det antagligen inte vara mycket kallare i vattnet än det var i början av juli.
Sjöarna är badbara i flera veckor ännu. Ändå går jag inte ner och badar, naturligtvis inte. Skulle jag det skulle känslan av höst hållas borta ett tag till. Ändå går jag inte - eller gör något liknande somrigt - utan låter återstoden av sommaren bara rinna genom fingrarna.
Hösten, den som oåterkalleligen ska komma, kan vara hur varm och solig som helst, och badvattnet kan hålla sig badbart länge till. Men det spelar ingen roll , höst är höst. Eller rättare - känslan av höst är höst.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bada, sommar, höst
3 kommentarer:
Men jag tänker bada ikväll.
Det tar en halv minut, knappt det, att cykla till stranden och jag har inget att skylla på och det är precis som du säger .., men jag har bestämt mig för att hålla kvar sommarkänslan ännu ett tag.
Sjöarna badbara, shortsen bärbara och ändå...
Är det inte lite samma sak som inör våren. I februari börjar vi öla om våren, trots att vi vet att det brukar snöa på valborg. Kan vi inte bestämma bara - nu är nu?
Elisabet: Du gör helt rätt!!
Pim: Man vill kunna bestämma att nu är nu. Men det går liksom inte (utom när man är riktigt full).
Skicka en kommentar