48 steg

Varenda dag går jag genom en lång tunnel under marken. En ganska dyster passage är det - mörk och fuktig, strax över hundra meter lång. Jag äntrar tunneln via en stor och tung dörr av metall. Den har hittills öppnats manuellt, men nu har en dörr-öppnare installerats. Nu trycker jag på en knapp, och dörren hålls öppen en stund.

Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle räkna antalet steg jag hann ta innan dörren slogs igen. Medan jag gick dök tanken upp: Så många steg jag tar, så gammal blir jag. Jag hade gått 48 steg när jag hörde dunsen bakom mig. Jag fyllde 46 i somras. Jag är kanske lite skrockfull.

---

Läs även andra bloggares åsikter om skrock, tunnlar, dörrar