fredag, oktober 01, 2010

dimljus

Det är inte så lätt, åtminstone inte för mig och min kamera, att fånga själva ljuset på bild. Färger och skuggor, okej, men ljuset.



Då kan dimma hjälpa till, märkte jag i morse. De mikroskopiska dropparna som förtätar luften fångar ljuset.



Ljus, det är väl egentligen bara frånvaron av mörker, föreställer jag mig, även om ljus kommer i olika färger, och är kanske därför svårt att fånga. Nå, det finns väl teorier för sånt, och knep hur man gör när man plåtar. Man får träna på det där. Här är hela bilden, ur vilken de två ovanstående är klippta.



Just dimmig morgonsol och träd som lämnar långa skuggor får mig alltid att tänka på historia. Antagligen, gissar jag, beror väl det på att man har sett ett och annat historiskt drama där det duelleras under sådana förhållanden.

Hmm ... nu blev jag sugen på att äga och bära en trekantshatt. Undras när såna kommer på modet igen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
---

6 kommentarer:

paljettenq sa...

Den nedersta bilden: Snyggt hur trädens reflektion i byggnaden skapar en förläng horisont, fin komposition.

Johnny sa...

pq: Tack. Fast jag har inte komponerat. Jag fick tränga mig fram genom ett cykelställ fullt av cyklar för att komma åt att fota den där vyn (som är Radiohusets innangård).

Ulrika sa...

Hm.
Ljuset påminner om min lägenhet just nu. Det blir så vackra strålar i den när jag rör mig. Tyvärr inte tack vare tjusig dimma... :)

Johnny sa...

Ulrika: ja sån här sol är en riktig dammavslöjare. :)

paljettenq sa...

Jag tycker det är att komponera när man anstränger sig för att få till en bra bild (t.ex. klättra över cykelställ). Mer eller mindre komponeras bilder då man tar sikte. En del har förmågan att göra det bra, andra inte.

Johnny sa...

pq: Fast möjligheten - den väldigt enkla nu för tiden - att beskära bilden i efterhand, gör nog att många bara plåtar, och komponerar efteråt.