lördag, oktober 16, 2010

Saker på bilder och saker jag ser

Helg. Tömmer kameran och laddar dess batteri. Gluttar lite på bilderna som bloggades under veckan. Där är kråkan från häromdagen. Jag böjer mig närmare skärmen. Har den nåt i munnen? Ja. Hur kunde jag missa det? Dags att putsa glasögonen, antagligen - eller skaffa nya.

Ja kråkan ja, den verkar ju bära på en sten. Varför i hellskotta då? Man har ju hört om fåglar som knäcker musslor och nötter genom att släppa ner dem från hög höjd, men det lär ju knappast funka på stenar. Ska den kanske, i motsats till sina kollegor som bygger bon, bygga en borg?



Så är det nästan alltid för mig när jag spontanplåtar ganska snabbt och sen går vidare, att jag upptäcker detaljerna först efteråt, i datorn. Och rätt ofta är förresten detaljerna roligare än det man siktade på från början.

Men jag spontanplåtar inte bara. Som den här kanonen som står utanför Sjöhistoriska museet, den tog jag kort på eftersom jag ville visa upp den här och fråga en sak. Den ser ju lite speciell ut, lite tveksam på nåt vis ... Är det bara jag som tycker det?



Inte? Nå, om jag ger mig på att försöka ge den nåt som åtminstone lite liknar hudfärg då?



Fortfarande inte? Äsch, glöm det, det är nog bara jag som ser saker.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ,

12 kommentarer:

ab sa...

Den kanske skulle krossa något som redan låg på marken?

Jag såg förresten ett kul klipp med en fågel som fiskade genom att slänga brödbitar i vattnet. När fisken kom, tog fågeln den. Smart! Fåglar kan också släppa nötter på trafikerade gator och få dem överkörda.

Jag måste absolut till den där utställningen! Det är med statyerna precis som med Gotlandshus - folk renoverar dem till döds med vita väggar och svart granit, när de i själva verket var dekorerade på varenda plätt - gult, vinrött, blått, grönt.

stationsvakt@gmail.com sa...

ab: Vi kanske går in i en ny och färggrannare tidsålder, typ som på 70-talet. Hoppas det.

Mira sa...

Hammarhaj? Nähä...

stationsvakt@gmail.com sa...

Mira: Nä.

Miss Gillette sa...

johnny: Kanonen ser hur oanständig ur som helst. Make love not war, typ.

En del fåglar äter stenar som ska hjälpa till med matsmältningen, men det handlar nog om betydligt mindre exemplar än det som kråkan håller i näbben. Själv har jag varit på en mingelbuffé med tema "sten".

stationsvakt@gmail.com sa...

Miss Gilett: Den där mingelbuffén, den kan inte ha varit snäll mot tänderna.

Miss Gillette sa...

johnny: Mjölet som brödet var bakat på var redan stenmalet, så det var ingen fara. I övrigt var det stenbitsrom, gravensteineräpplen, plommon -- som ju är en stenfrukt -- Steinlager, virre on the rocks och så vidare (gräddfilsprodukten som serverades till rommen var kanske bara stencool, det vet jag inte så noga). Ovanför buffébordet skyltade man med sin nyutkomna bok om Hallandsgranit.

Det är ju, när jag tänker efter, faktiskt ännu ett exempel på hur kul det kan bli när man sätter upp begränsande faktorer och man tvingas spänna skaparmusklerna.

stationsvakt@gmail.com sa...

Miss Gilette: Slusats - teman och regler regerar. :)

Miss Gillette sa...

johnny: Lyssna -- lär -- lyd! *skrattar*

stationsvakt@gmail.com sa...

Miss Gilette. Rena rama Jan Björklund-stuket över det hela. :)

Miss Gillette sa...

johnny: Jag har träffat JB. I yrket. För tjufem år sen. Så det kanske smittade av sig.

stationsvakt@gmail.com sa...

Miss Gilette: Bergis. Nå, huvudsaken att det blev ordning på dig, vems förtjänst det än var. :)