Jag var ute på en äng på söndagskvällen. På avstånd svävade en dimma över marken. Det kunde ha känts kusligt, men gjorde inte det Jag stod och tittade mig omkring efter nåt att fotografera, men fick strax fly eftersom väta trängde in i skorna.
Mörkret föll sen snabbt, så jag gick hem. Väl hemma åt jag lite glass. Snart börjar en ny vecka, tänkte jag och glodde lite slött ner i tallriken. Sedan tog jag fram och läste de sista sidorna i en bok, och funderade över om jag inte borde skaffa mig ett par läsglasögon. Det här är livet, tänkte jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ängar, dimma, melankoli, glass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar