Det fina förmiddagsvädret

Jag är glad att jag gick ut på förmiddagen. Det var soligt och skönt, men jag brukar inte ha den disciplinen. Soligt och skönt som sagt, men även vindpinat. Spana in den här vindpinade heden som sträcker sig bort mot en avlägsen horisont.



Fast det där med vindpinad hed, det var nog egentligen lite att ta i. I själva verket är bilden bara en del av ett annorlunda sammanhang.

Ja jag var som sagt ute och gick. Snyggt var det, som det ofta är så här års (om det är snöigt), och jag kom att tänka på att ordet snyggt och ordet förort inte brukar nämnas i samma veva. Ändå är det snyggt i förorten, åtminstone den jag bor i.



Bilden här nedan fastnade jag en stund vid. Förutom att jag tycker den är trevligt inramad av trädstammarna undrade jag över en sak: Är skuggan på berget min skugga eller trädens? Jag vet inte.



Jag hamnade vid ett tillfälle under ett utskjutande stenblock. Det finns en del såna längs vägen jag brukar gå. Över blockets kant hängde en istapp. Jag ställde mig under den och fotade. Det syns nog inte på bilden, men istappen är säkert närmare två meter lång (eller hög). En mäktig istapp.



Ungefär vid samma ställe, men under ett annat utskjutande stenblock, hade en kal buske kapslats in i is.



Det såg ganska fint ut ..



.. tyckte jag.

Trädsvampar är en fascinerande grej. Riktigt varför jag tycker det vet jag inte, men på nåt vis är de det ändå. Fast här var jag mera nyfiken på hålen där ovanför svamparna. Undras vem som har gjort dem, och undras vad som finns i dem.



Allt har ett slut. Även bloggposter som är jättelånga på grund av att dess bilder är jättelånga har det. Så gubben på bilden här nedan ..



.. vinkar adjö.