torsdag, november 25, 2010

Spartacus är censurerad på 6:an

Jag har alltid hatat filmcensuren, ända sedan jag (som antagligen rätt ung) blev medveten om att jag undanhölls skeenden i filmer - pga ålder eller pga att jag är svensk - har jag hatat den. Som väl är har den typ försvunnit nu, åtminstone för vuxna. Men så läste jag den här insändaren i morgonens Metro.



Vad är det för skit?! Nå, just jag ska väl inte klaga, för jag såg serien för länge sedan och då inte på tv, men jag tycker synd om andra. Dessutom är det falsk marknadsföring när man marknadsför något (6:an har reklamat rätt friskt för'n) och inte talar om att det är en bebisversion man visar, snarare än originalet.

En censurerad version av något - en låt, en bild, en film - är inte originalversionen, inte enligt mig i alla fall. Och i just Spartacus fall blir det extra knasigt. "Spartacus: Blood and Sand" bygger på våldet, det är själva meningen med serien. Av-våldar man den är det som om man man toge bort Benny Hill-musiken ur Benny Hill - något vitalt försvinner.

Nå, jag gråter som sagt inte blod för egen del, för Spartacus är inte världens bästa serie. Den är som om man har tagit fighting-scenerna ur Gladiator, stoppat in en massa manlig logements-dialog och kört den genom ett 300-filter. Vill man se en "bra" romarserie ska man välja Rome istället.

Men det finns förvisso inslag i den som gör att den ändå är värd att se. Till exempel är John Hannah en kul skådis, och till exempel är Xena naken och halvnaken mest hela tiden. Och faktiskt, romargrejor över huvud taget är man ju inte så bortskämd med, så man tar det man kan få. Och faktiskt, man har inte tråkigt.

Men man kan inte hålla på att censurera, inte nu för tiden. Fast ska man ändå göra det, av olika anledningar, så borde man vara tvungen att berätta det klart och tydligt, som varningarna på cigarettpaketen ungefär, så att folk kan vända sig till alternativa källor istället.

4 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Jag är inte specialintresserad av romeriet (även om jag inte direkt undviker det heller) men Rome är banne mig den bästa teveserie jag nånsin sett. Den har stark konkurrens av House, som dock kämpar mot alla teveseriers Nemesis: den stora mängden avsnitt -- man _kan_ inte hålla absolut toppklass hur många veckor som helst, så även om nivån är skyhög kommer det oundvikligen dippar emellanåt.

Så genom det geniala draget att göra en fullbordad serie och faktiskt också lägga av sen lär upphovsmännen till Rome sitta ohotade bra länge.

stationsvakt@gmail.com sa...

Miss Gillette: Om jag var tvungen att äga endast två dvd-boxar skulle det bli Rome och Jag, Claudius. Förresten är det (eller åtminstone var det) snack om att göra en långfilm av Rome, alltså nån slags fortsättning på serien.

Miss Gillette sa...

haha, ganska kort efter att Rome var slut blev vi jättesugna på att se om Claudius. Huuur kan det komma sig ... :-D Den är bra den med, håller märkligt nog än idag om man kan låta bli att tänka på alla tekniska finesser som inte fanns då (jag kan, men Maken hade lite svårt att släppa det).

När du säger film på Rome blir jag nervös. Det måste ju bli ultrasuperperfekt! Annars är det bättre att låta bli. Som ABBA: de kommer aldrig att återförenas, och tar därmed inte kål på myten om sig själva.

stationsvakt@gmail.com sa...

Miss Gillette: Nå, det kanske bara var snack och rykten, jag minns inte riktigt.