Djurstämning

Det blev bilder på djur idag. Lunchrasten bjöd varken på mulet väder eller solsken, extrem kyla eller tö. Inget särskilt alltså. Men den bjöd på djur, visade det sig, och dessa djur plåtade jag. En låt får ackompanjera dessa bilder. Det är Vanda King som sjunger Dr Doolittle-låten 'Talk to the Animals'.



Djurgårdsbrunnsvikens vatten var av nån anledning alldeles kleggigt. Mest under djurgårdsbron var det så, där och runt omkring. Hade man tippat snö där tro? Änderna, som det fanns gott om, visste varken var eller hur de skulle landa på't.


Och när de väl låg i vattnet fick de ägna sin tid till att försöka bada bort klegget genom att dyka upp och ner.


En gammal mås stod där också. Totalt oblyg var den. Antagligen var den trött. Åtminstone hade den en trött blick, tyckte jag.


En som var bortom trötthet var den här stackarn. Den kanske hade frusit fast. Vi får hoppas att den redan var död när den blev mat åt andra fåglar. Jag gissar på kråkor. Har jag fel där?


Det är sällan jag ser såna här stora djur döda, landsortsbo som jag inte är, så jag är lite fascinerad av sånt här. Ja så äcklig är jag.


Nu lämnar vi fåglarnas värld och spanar in de fyrfotas. Denna häst kom klippeti-kloppande förbi mig. Det kändes lite exotiskt.


Hästar kommer inte bara i fasonen kött och blod utan även i metall. Denna ryttarstaty står framför Nordiska museet.


Denna hästs forplantningsorgan syns väldigt väl när man passerar statyn. Jag funderar: brukar de se så här grafiska ut i vanliga fall, eller är de för det mesta mer stiliserade?


Ja just det, jag såg ju en älg också. Den lutade sig rätt nonchalant mot ändknoppen på ett staket.