Så jag tog ut ett öppnat mjölkpaket ur kylskåpet. Efter lite funderande stoppade jag det i en lykta, som jag ställde ut. Tanken var väl att det skulle - åtminstone i brist på annat - kunna se lite knasigt ut.
Jag knäppte av en bild och gick in. Inspirationen var inte på topp, men det var huttrandet, så en bild fick räcka. In med mjölken i kylen igen. In från kylan, in kylen. När jag tittade på den i datorn kände jag mig missnöjd. Varken uttryck eller inramning fanns där.
Sen kom jag på hur jag borde ha gjort för att i alla fall jag skulle ha blivit nöjd. Jag borde ha fotat det ovanifrån. Varför? Fan vet, men det kändes rätt på nåt vis. Så jag tog fram mjölkpaketet igen.
Mycket riktigt, jag gillade den här bilden bättre än den förra. Det lustiga är att jag inte har en endaste aning varför, för objektivt sett [sic!] är den inte bättre än den första. Kanske till och med tvärtom.
Att hålla på så här är en slags filosoferande/tänka högtande som jag gillar att hålla på med. Det är dock sällan mina tankar leder till något, men det är ändå kul medan det varar. En slags terapi inför öppen ridå, typ.
6 kommentarer:
ja det är kul med din terapi inför öppen ridå - var uppriktig med dina tankar och funderingar - det kommer man längst med i terapi - inte för att jag någonsin gått i någon terapi - men jag har ändå en känsla av att det är så det är - det är så det funkar - som bäst...
Marianne: Det där med att gå i terapi känns lite som att det skulle vara bortkastade pengar. Att det man liksom är menad att "komma på" medan terapeuten lyssnar och man själv babblar på - att det har man redan liksom tänkt på själv, och det helt gratis.
det finns många sätt att kommentera det här inlägget - man kan tänka sig att kommentera det i form av att bedöma det som ett konstverk - en konstinstallation - man kan berömma ditt nyskapande i form av att hitta på nya ord - sånt är kul! - man kan oxå göra det mest uppenbara - detta med 'bäst före datum'- kommenterande - och skoja och vara humoristisk om detta - men jag avstår - hur som helst tycker jag du är den mest inspirerande bloggare jag hittills stött på - observera betoningen på 'på' - men jag har ju inte hållit på så länge - ett år ungefär som bloggare - och jag är inte följare någonstans - tack vare att jag hållit på och förföljt maja lundgren mer eller mindre under ett drygt års tid - har jag oxå upptäckt dej - vilket jag är tacksam för - bara en sån sak som detta underbara konstverk - med det underbara ljudet - 'isbildningen'...
Marianne: Tack. Du är alldeles för snäll. Och därför är du värd: EN RIKTIGT GOD JUL. :)
jag är inte för snäll - jag brukar mena det jag säger - jag firar inte jul - och jag avstår gärna från såna hälsningar... tag alltså inte illa upp - men jag gav dej istället för godjulhälsning mina ord av uppskattning - och dom orden var uppriktiga... (... men tack iaf för den goda - riktigt goda - hälsningen - med stora bokstäver t o m ...!)
Marianne: Uttrycket god jul kan funka som behållare av blandad och ej specificerad uppskattning, kom jag att tänka på när jag läste din kommentar. Samma med glad påsk och alla de där. :)
Skicka en kommentar