Det där med självmedicinering är ett jävla otyg. Häromdagen kunde man läsa att tonårstjejer använder värktabletter mot allt. Man stör sig på sånt när man läser om det, men sen kommer man (okej, jag då) på att man själv inte är mycket bättre: Hmm, nu har den där jävla inflammationen (eller vad det nu är) i knät kommit tillbaks, så nu vräker jag i mig en massa Ipren. Jamen eller hur! Det står ju på paketet att det hjälper mot inflammation ju. Att man kanske borde söka läkarhjälp - äsch, det behövs ju inte - man vet bäst själv.
Ja vi är ju kanske lite sådär till mans, men åtminstone finns det nån slags logik i självmedicineringen. Står det på nåt paket att något botar smärta, ja då borde detta ju även gälla själslig sådan, tycker tonårstjejen. Eller som i fallet med mitt knä. Nån slags logik.
Men vad sägs om det här: Jag lider av att demoner och osynliga väsen gör så att jag antastar flickor och så att jag springer in i väggar. Hmmm, vad ska jag göra? Ska jag gå till nån slags doktor? Nej, nu kom jag på't ... jag ska naturligtvis läsa koranen. Det kommer att göra mig frisk!
Vad är förresten grejen med att odla så mycket skägg på halsen?
2 kommentarer:
"Vad är förresten grejen med att odla så mycket skägg på halsen?"
Med den sjukdomsbilden så verkar det klokt att i alla fall ha insikten av att man nog bör undvika att raka halsen.
Urban: Haha, du har rätt.
Skicka en kommentar