Jag hade lite tid över och fick för mig att jag skulle fylla den med lite scannande. Jag kikade i gamla album och råkade då lägga blicken på den allra första rullen jag tog, någonsin. Fotona var, om man kan lita på texten på deras baksidor, från juli och augusti 1975. Jag var elva år då.
Vad det var för kamera jag använde minns jag inte, men jag föreställer mig att det kan ha rört sig om nån form av instamatic, antagligen lånad av föräldrarna. Men filmen i kameran, den var inte lånad. Den var köpt och helt min egen. Jag har ett klart minne av det.
Fotona har legat i ett album sedan dess. I trettiosex år har de legat där. Färgerna har såklart tagit rejält med stryk. Jag testade, och javisst gick det att fixa till den saken i Photoshop, men jag motstod det. I scannat skick ser de alltså fortfarande ut som de gör i sitt album.
Dessa fotografier är naturligtvis inte bra, och detta beror nog på en kombination av ovana, ivrighet, kameran och fotografen. Men de har något ändå, och detta något är jag säker på är kommet av att de har legat och murrat till sig. Jäst, så att säga. Och tillsammans med väl vald musik - ja jag satte ihop dem i ett bildspel - ger de ett lite surrealistiskt intryck.
Bildspelet är är ca två minuter långt. Första hälften verkar utspela sig på nån slags djurpark, möjligen Kolmården. Den andra halvan är plåtad på någon av Karlsöarna, utanför Gotland.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
3 kommentarer:
Så läckert och perfekt musik till!
Och tänk, visst ser man att ditt intresse för hål och skrevor fanns redan då!
Jag hade själv en Kodak Instamatic, 1968 fick jag den, och hjälp, så roligt det var! Och så spännande när man gick till Burwalls bokhandel och hämtade ut bilderna, som dom i sin tur hade skickat vidare.
Åh vad roligt att hitta såpass gamla grejer! Synd för oss 90talister att många minnen hamnar digitalt i datorn, känns inte lika äkta då.
Elisabet: Musiken är Moondog (http://www.youtube.com/results?search_query=moondog&aq=f). Ja det var en höjdare att få bilderna. Jag minns många väntanden utanför fotoquick.
Anne: Det är lika illa med mig nu för tiden. Alla bilder jag tar (skitmånga), sen fler år tillbaks, hamnar direkt i datorn. Har aldrig skrivit ut en enda bild.
Skicka en kommentar