| Siân Phillips/Livia | "I, Claudius", 1976 |
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
12 kommentarer:
ja vad vore livet utan andning...
anonym: Andefattig?
livet en omöjlighet utan andningsmöjlighet...
anonym: Word
vad menar han?
anonym: Jag menar ungefär: "Så sant som det är sagt".
Tack Johnny! (det är alltså jag som ibland går under 'Anonym'...)
Marianne: Jag förstår att det är du, men eftersom även andra kan gå under den beteckningen blir jag tvungen att skriva anonym.
Johnny! - plötsligt slog det mej att tolkningen kan vara en annan av detta ditt 'animationskonstverk' - hjärtat pulserar - det är det man kan se - bli varse - jag tänkte på andning men även hjärtats pulserande är ju en nödvändighet för livets upprätthållande (f'låt min mångordighet! - och min 'trögtfattighet! - och min varande sen i fattningsförmåga!)
Marianne: Men om hjärtat pulserar så pass att det syns på genom kläderna på bröstkorgen, då ska man nog vara lite orolig. :)
Johnny! - ja vad ska man tro? - det är ju Du som är Skaparen av konstverket - skaparen av 'det som rör sej' - du vet väl bäst hur det är tänkt att man ska tolka det...
Marianne: Det finns egentligen tolkning. Hade jag använt mig av fler filmrutor skulle hon ha andats stora andetag, men då hade bilden blivit för stor och tungladdad.
Skicka en kommentar