söndag, januari 23, 2011

Solyaris (1972)


12 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

dessa ögon - mannens på den övre bilden - glömmer man inte i första taget...

Johnny sa...

Marianne: Det är den blicken man får när ens fru har försökt ta livet av sig genom att dricka flytande syre (såsom sker i filmen).

Marianne Johansson sa...

känslan som uttrycks via ögonen...

Johnny sa...

Ja, i den mån man är en bra skådis, det vill säga.

Magnus sa...

Scenen där hon bultar bakom dörren/plåtväggen och sedan kommer ut med blodiga handleder och matt blick - som en anspelning på hennes självmord, kanske? eller 'bara' att hon en gång varit död - är otroligt stark.

Har just nu ingen möjlighet att kolla in vilka scener du valt men det är en fabulös film (om än mycket långsam).

Johnny sa...

Magnus: Långsamheten är en av kvaliteterna, tycker jag. Det tvingar en att tänka efter och att fylla ut luckor.

Magnus sa...

Johnny: Javisst, precis som förebilden 2001. Fast Tarkovskij är ännu långsammare.

Johnny sa...

Magnus: Båda är grymma filmupplevelser - fast man måste vara på rätt humör.

Marianne Johansson sa...

ja han är definitivt en bra skådis dvs inlevelsen i känslan verkar vara total...iaf kan jag känna hans desperation - förtvivlan - bara genom att kasta en snabb blick på detta du här producerat och lagt ut för vem som helst att sort of tolka och kommentera...

Johnny sa...

Marianne: Det är kul att göra så här. Att testa ifall bara ett litet ögonblick ur en film säger något om filmen. Eller om vad som helst, förresten.

Marianne Johansson sa...

ja det jag sagt/kommenterat säger hur som helst ngt om mej - tycker jag själv iaf - man vill ju försöka göra ett så gott intryck som möjligt - så här 'inför öppen ridå'...

Johnny sa...

Marianne: Det vill man. Å andra sidan kan man hålla en rätt informell ton ändå, och det är skönt tycker jag.