Skulptur av K.G. Bejemark utanför radiohuset i Stockholm. Sven Jerring intervjuar Gunder Hägg.
I normala fall - under somrigare förhållanden - är Jerrings mikrofon icke täckt av en stickad polkagrishuva, ej heller har Hägg någon tomteluva på sig.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
5 kommentarer:
Under en tid såg man ofta Gunder Hägg i Ystad, jag tror att han och frun bodde där.
Vi kom att samspråka nån gång på torget, han hade verkligen glimten i ögat, fast han var till åren kommen.
jag var inte bara utanför radiohuset jag var t o m innanför detsamma - inuti det - t o m på sjunde våningen var jag - när inträffade detta? - jo sommaren 1963...
Elisabet: En tanke dök just upp: Trots att Gunder Hägg är så känd nu - även bland dem som bara har hört hans namn, så kommer ingen att känna til honom om ca 50 år. Allt som kommer att återstå är nån not i nån uppslagsbok.
Marianne: Huset måste ha varit relativt nytt då. Kändes det nytt och fräscht? Nu känns det ganska .. tja, bedagat.
både jag och mina minnen är väl 'bedagade' - huset i fråga - SR - var nytt och fräscht - så var även jag vid den tiden (mina erfarenheter av 'livet' var 'noll' - om noll är detsamma som 'bedagade' - 'bedagat' - det ska jag väl låta vara osagt...)( vad jag kan förstå johnny så var du väl vid den tiden - sommaren 1963 - inte ens 'påtänkt'...)
Marianne: Jag var några månader innan att bli påtänkt. Min farfar, förresten, hade en kolonilott där radiohuset senare skulle stå.
Skicka en kommentar