Det här huset finns i Trångsund, och är min dotters favorithus. Jag kan förstå henne, jag gillar också den där stilen på hus.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Ja, nog är det tur att vi människor är olika ,-)
På en liten gata inte långt härifrån finns ett knallgult hus och intill står ett i rosa.
Jag skulle nog flytta därifrån.
Elisabet: Ja färgen på just detta hus tänkte jag inte ens på. Jag skulle nog - om jag fick bestämma, måla det i nån mörkgul, dov variant.
Det är ett gammalt funkishus som dels är tillbyggt, dels har fått brädfasad. Det var med all sannolikhet reveterat från början. Bor själv i intakt (men visst, aningen för trång) funkis -- i alla fall utifrån sett. Inuti får man ingen känsla av att befinna sig i en funkisvilla. Men det var djärvt nog att göra exteriören så modärn (sic) -- huset, som är från -35, var det första funkishuset i Byn och dess invånare fick utstå en del gliringar för den skull. Men det fick en hel del efterföljare i alla fall!
Vi har fortfarande originalfasaden kvar. Den är sprucken på sina ställen och ärligt talat ganska syffig i färgen, men håll med om att det är enastående underhållsfritt. Snart 80 år!
Miss: Jag är glad för din skull, för funkis är den absolut snyggaste stilen
:-) Tack. Jag fick ärva't, det är därför jag bor där jag bor. Huset är ritat av min morfars bror som var Hermodsingenjör och naturligtvis byggt av brödraskaran och deras far. Så mina tjejer är femte generationen som bor här. Sånt förpliktigar och fjättrar -- vi tänker jämt att vi borde flytta, men det är banne mig inte lätt.
Miss: Det räcker ju med att en familjemedlem stannar kvar och håller arvet vid liv, resten kan flytta.
Skicka en kommentar