När jag var ute och gick igår fick jag se en daggmask liggandes på botten av en halvdecimeter djup vattenpöl. Den låg alldeles stilla, uppenbarligen (i alla fall för ett otränat öga som mitt) död.
Inte mycket att göra åt den saken, tänkte jag. Den är ett offer för vårfloden, som säkert många små kryp så här års. Men i vilket fall som helst gick jag ner på huk för att plåta den. Då fick jag se en syn som föreföll mig rätt bedrövlig och ganska så tragisk. Den hade, i ett försök att ta sig därifrån, försökt borra sig ner i jorden.
En liten bit ner hade den kommit, högst nån centimeter. Sedan var det slut. Detta kunde jag ha berättat för den innan den ens försökte, för vattenpölen den låg i fanns mitt på en gång/cykelbana, bestående av minst två decimeter tjockt, tätpackat grus.
Undras förresten hur lång tid en daggmask tar på sig att drunkna. En timme? En dag? Nå, inte för att jag tror att daggmaskar har nån uppfattningsförmåga eller ens kan känna smärta på vårt vis – jag brukar i alla fall rädda dem över till säkrare mark när jag kan. Här var det dock kört.
10 kommentarer:
Oj, vilken vardagsdramatik.
Man kan fundera över hur vi människor är funtade .., jag upptäckte nämligen en våldsamt halt katt som smööög runt vedboden och försvann in i skogen.
På natten vaknade jag och tänkte på den där katten .., om den hade blivit påkörd eller vad som hänt?
Och hur man skulle kunna hjälpa den?
Allt som kommer nära inpå, känns mera.
När du nu är så snäll mot daggmaskar, då undrar jag .., fiskar du? Jag menar, klarar du i så fall av att agna med daggmask?
Elisabet: Det var länge sedan jag fiskade med mask. Jag har inget emot det, varken emotionellt eller i princip. Fast jag skulle nog känna nåt slags obehag nu för tiden, vet egentligen inte varför.
Ja, jag bara undrade.
Själv hade jag noll problem med sånt när jag var yngre, men nu .., nja.
Elisabet: Samma utveckling alltså, man kanske blir mer inkännande med åren - identifierar sig med masken.
Och jag plockade bort en snigel från cykelbanan häromdagen. Satte den på en liten blå blomma istället. Det kändes fint.
/mian
mian: Pluspoäng när man dör och ska dömas. :)
Jag kom att tänka på dig idag när jag var ut med hunden. Vi promenerade förbi en stor pöl och vattnet började krusa sig och övergick till svallvågor. Det tog ett tag att se vad det var... men pölen var full av feta paddor/grodor av något slag. De verkade ha det rätt trevligt :)
pq: Va?! Paddor/Grodor redan. Coolt.
Det tänkte jag också, det är ju knappt att isen har släppt. Men de kanske rumlade extra mycket av att de var stela?
pq: Det kanske var fjolårskalvar.
Skicka en kommentar