Det är väl inget märkligt med den här synen – en lyktstolpe som kastar en skugga framför sig.
Ändå tyckte jag det såg så märkligt ut att jag var tvungen att stanna upp och titta närmare. Skuggan tjocknade till i ena änden, och det brukar inte skuggor göra.
Det var inte så märkligt, för det visade sig att slutet av skuggan föll perfekt på en stor grästuva.
Men just innan jag såg det och förstod hur det hängde ihop var tillvaron ändå ett snäpp mer fantastisk än normalt.
4 kommentarer:
Grodynglen frågas, kom?
pf: Jag letar och håller utkik. Inget ännu.
Underbart ord: tuveskugg. Tack!
Tommy: Varsågod. Det låter som nåt man kunde heta, när man tänker efter.
Skicka en kommentar