Men några timmar senare, när jag var på väg, knallandes från jobbet mot centralen, då regnade det igen. Och slutade. Och började. Och en regnbåge trädde fram. Det var länge sedan jag såg en sådan, så jag var helt fascinerad. Inte så att jag lät så här, men på ett mer stilla sätt.
Såg det verkligen ut så som på bilden här ovan? Nja, det var förvisso en väldigt fin vy jag stod inför, men detta lyckades kameran inte alls fånga. Så hemma sedan, med bilden instoppad i datorn, började jag dra i Photoshop-reglagen på ett ganska överdrivet vis, och då blev det som det blev. Lite sagoaktigt typ, och det var ju så jag upplevde det.
Jag gick vidare. När jag var framme vid centralen såg jag en tjej spurta förbi. Antingen var hon rädd om sina skor ...
... eller så hade regnbågen skapat ett maskhål genom tiden, och det jag såg var en tidigare version av henne.
4 kommentarer:
Ja, han låter ju rent .., jag vet inte som vad .., eller det kanske jag gör ,-)
Mest tittar jag dock på statyns fot eller fötter. Är det hundar som har kissat och missfärgat stenen, tro?
Eliasabet: Det är nog spåren efter åratals hundkiss.
Älskar bilden av statyn.
Hasse
Hasse: vad bra. :)
Skicka en kommentar