Som jag lovade i föregående bloggpost: filmen om nedsågandet av balsampoppeln(?) som stod framför Berwaldhallen.
Fyra och en halv minut tog det i den här filmen. I verkligheten gick hela dagen åt - mycket beroende på att biltrafiken under trädet fick dirigeras hit och dit beroende på i vilka riktningar grenarna spretade.
Den som inte orkar med fyra minuters ljudande av motorsågar och knakande grenar kan istället titta på det här lilla bildspelet.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
Vilken yrkesskicklighet! Jag fascineras alltid av hur många olika yrken det finns ..., och när jag ser filmen, kommer jag ihåg när jag som lillflicka följde pappa till skogen och satt där vid elden tillsammans med skogshuggarna.
Det doftade kåda och barr.
Elisabet: Ja de är superproffsiga, de som kan det här. Och ja, doftminnen är verkligen extra starka minnen.
Vad hände med alla "trädkramare"? Man hör aldrig talas om dem längre?
Hasse
Hasse: De kanske har gått under jorden och organiserat sig i dendrofil-klubbar.
Skicka en kommentar