Somnade två på natten - klev upp sju. Av olika anledningar blev det så, och de trötta timmarna från sju fram tills vanligt folk söndagsmorgon-vaknade ägnade jag åt att sitta framför datorn. Ja, vad annars? Jag hade det där Schulman Show på i bakgrunden, och mappen med gårdagens bilder öppnad.
I vanliga fall ägnar jag inte gårdagens bilder någon mer tanke. När de är genomgångna och flickrade eller bloggade hamnar de djupt ner i hårddisken och blir för det mesta aldrig tittade på igen, men nu låg deras mapp fortfarande på skrivbordet.
Och eftersom jag inte hade nåt bättre för mig, samt verkligen behöver träna på det där med hur man gör om till svartvitt, letade jag upp några obloggade och oflickrade bilder från gårdagen och pillade lite med dem. Så här blev det.
Längs Götgatan kom jag gåendes. Solen brände min arma flint samt svedde överdelen på bröstet (pga underlåtenhet att sy dit de två översta knapparna). Mannen på bilden har antagligen tagit till flykten från värmen, och står nu och kyler ner sig i den fuktiga svalka som tränger upp från tunnelbanan. Jag tänkte göra detsamma, men glömde bort det eftersom jag blev distraherad av löpsedeln: "Här avgörs asylsökandes framtid". Detta "Här" fick det att låta som om det var i tidningsstället deras framtid avgörs. Jag log åt denna bisarra tanke och fortsatte min solsvedda vandring.
Jag knatade över Skanstullsbron. Strax innan man hinner fram till Gullmarsplan hamnar man under en jäkla massa vägar och pelare och betong och allt möjligt. Stället känns inte helt människovänligt, men bjuder förvisso på en del fototillfällen. Den här skallen plåtade jag. Tyckte den var snygg och passade in där.
Går man vidare efter Gullmarsplan hamnar man i Globen-området. Där byggs i skrivande stund en ny jättestor arena: Stockholmsarenan. Bygget är en mäktig syn, och åtminstone jag kan inte låta bli att tänka på byggandet av Colosseum. Kanske gick någon som liknade mig förbi Colosseumbygget för typ 2000 år sedan en söndagsmorgon, med sin stylus i högsta hugg. Kanske han ivrigt ritade av de halvresta kolonnerna och de påbörjade valven, samt skrev (fast på latin): "Går man vidare längs via Sacra hamnar man vid Nero-statyn-området. Där byggs i skrivande stund en ny jättestor arena: Roma-arenan. Bygget är en mäktig syn".
Jag har inte för vana att plåta unga tjejer bakifrån och ur grodperspektiv, och hade jag det skulle jag antagligen inte erkänna det här. Men nu fick det bli så, och det var nära att jag missade henne. Jag hade kameran i ryggan som stod på tunnelbanegolvet (när jag hade varit vid Stockholmsarenan vände jag tillbaks till Gullmars och satte mig på tuben), när tjejen stövlade förbi mot de öppna dörrarna. Hennes högra ben var inkapslat i något som förmodligen hade något med någon skada att göra, men som såg jäkligt coolt ut på ett Robocop-aktigt vis. Jag hann sånär inte slita upp kameran och knäppa igång den innan hon försvann ut, men jag lyckades delvis. Jag ville lägga upp bilden här i bloggen för att kunna fråga: Vad fasen är det för något?
4 kommentarer:
Hon Robocoptjejen har förstås spelat sönder knät på basketplanen och opererats ganska nyligen.
(Sådana där stöd – kanske lite mindre och smidigare – finns det folk som lirar med.)
Lotten: Åfan, då var det ungefär som jag trodde: en vidareutveckling från gamla tiders jättegipsklumpar.
Brukar kallas ortos. Ser ont ut.
ChristerH
Christer: Jag googlade och det stämmer det du säger. Tack, då har man lärt sig nåt nytt.
Skicka en kommentar