De senaste dagarna har jag av nån anledning gått omkring med två versioner av Jesus Christ Superstar i hörlurarna. Den ena versionen är den (åtminstone för mig) klassiska filmversionen, den från 1973. Den andra är den Emmy-belönade tv-versionen från år 2000.
Jag har aldrig varit något fan av musikaler - tvärtom, faktiskt - men just JCS funkar, vilket kanske beror på att när jag hörde/såg den för första gången, när jag var tio-elvaårsåldern, så var jag nog ganska inne på coola Romargrejor, typ Asterix och sånt, och jag hade säkert sett Ben Hur på bio också, och även om den här musikalen dras med en slags jobbig hippie-jazzmusik så föll den nog tack vare den antika kopplingen i god jord hos mig.
De flesta - ja i alla fall de som inte bryr sig särskilt mycket - betraktar nog filmversionen som den "riktiga", men tittar man på Wikipedia så ser man att det kryllar av versioner som säkert är "riktiga" de med. För mig finns det två "riktiga" - kanske mest beroende på att dessa är de enda två jag har sett - och det är de jag nämnde överst i posten. Båda har sina förtjänster, och här ska jag visa upp ett par fina exempel från tv-produktionen från 2000.
Jesus blir förhörd av Pontius Pilatus. Det slutar med att denne inte tycker att fallet borde ligga på hans bord, så han skickar honom vidare. Tv-versionens Pilatus har en otroligt kraftfull röst. Det kanske inte framgår på youtube-videon här, men krämar man på i hörlurarna ryser man. Filmversionens Pilatus är också bra, fast på ett annat sätt. Han är mer Sir Väs-liknande i sin stil (finns också på youtube).
Den här snutten, den när Petrus förnekar att han var i lag med Jesus, gillar jag. Egentligen är den väl bara en liten bagatell i musikalen. Jag tycker det är ett slags skönt stuns i låten. Kanske inget att lyssna på tio gånger i rad, men uppiggande när den dyker upp. Filmversionens version av Petrus förnekande är också trevlig, men lite mer utslätad, enligt vad jag tycker.
Ska jag komma till skillnaden mellan de två versionerna så kommer jag fram till detta: I filmversionen är Jesus, Judas och Maria Magdalena (spelad av Yvonne Elliman, tårframkallandes sjungandes här) överlägsna tv-versionen, medan tv-versionens Pontius Pilatus som sagt ovan är den bättre. I tv-versionen känns också det allmänt skränjazziga soundet lite mer nedtonat, vilket jag gillar. Men som sagt, båda är bra.
Förresten, enligt vad man kan läsa sig till, gick det dåligt för Pontius Pilatus i slutändan, detta trots att han ändå hade varit hyfsat sjysst mot Jesus. Han blev hemskickad till Rom pga olika grymheter han hade hållit på med, och så småningom landsförvisade Caligula honom till Frankrike. Till slut fick han nog av världens vedermödor och kastade sig utför ett berg i Schweiz.
4 kommentarer:
Detta är min favoritmusikal, men det beror nog på att jag hörde den när jag var 7-8 år och jag och min kusin blev helt galna i den. Vi lekte JCS och vi samlade en massa urklipp som vi klistrade in i "JCS-bladet". Har fortfarande kvar.
Angående Pontius Pilatus, fick jag ett nytt intresse för honom alldeles nyligen när jag lyssnade på Mästaren och Margarita på Storytel. Rekommenderas.
Ullah: Ja den har jag både läst och lyssnat på, samt sett på teater och som rysk tv-serie. Helt oslagbar.
Ja, jättebra och absurd.
Ullah: Absurt är ofta lika med intressant.
Skicka en kommentar