En mans ansikte och en kvinnas

Jag är rätt dålig på att sortera saker, och framför allt på att slänga, så där jag vistas, på jobbet och hemma, tenderar alltid högar av jox att växa fram. För det mesta är detta en dålig sak, men det finns minst ett plus me't också: man behöver inte känna sig ensam - för man kan skapa ansikten som kan hålla en sällskap.

Av sakerna jag har intill mig på jobbet i skrivande stund skapade jag mig nyss ett mansansikte och ett kvinnoansikte. Ena stunden fanns de inte, för att i nästa stund ligga på bordet bredvid, stirrandes uppåt mot mig, poserandes under min mobilkamera.

Undras vad jag ska kalla dem ...
---
Update: Hakke föreslår att vi döper dem till Adolf och Amelie Dogiver, så det gör vi.