Rapport inifrån en kokong av textilier

Jag har länge tjatat på brorsan att när han nu ändå har en hyfsad kamera så borde han också  fota skitmycket med den. Han har dock varit rätt återhållsam med den saken. Men häromdan föreslog han att vi borde gå ut på stan och fota lite tillsammans. Jättekul, tyckte jag, och samtyckte till det.

Men så blev jag sjuk. Okej, förkyld är man ju alltid så här års, men den här gången blev jag däckad. Jobbet igår var en riktig golgatavandring, och när jag till slut kom hem på kvällen däckade jag sånär på hallgolvet. På nåt sätt hamnade jag ändå i säng, och där vidtog en annan slags golgatavandring, fast åtminstone en vågrät sådan.

Ja, så snuvan snuvade mig på fotandet. Jag är helt enkelt inte på fötter idag. Jag är klädd i en vadmalsliknande kaftan, vilken utanpå är lindad och omgärdad med mitt täcke. Jag hänger framför datorn och blippar mellan sidorna. Mobilen ligger bredvid ....



... och med den, i avsaknad av fotande på stan med brollan, plåtar jag mitt eget sjuklingsplyte.