Det var tydligen årets mörkaste natt igår natt, eller nåt i den här stilen. Och faktiskt, hela dan igår kändes rätt mörk. Oljust var det, kan man säga - vilket låter lite som oschysst. Oschysst var det, och sen blev det mörkt. Det blev kväll och jag missade mitt tåg hem från jobbet. Gick planlöst hit och dit på centralstationens hårda, murrblanka golv. Tog ett kort - som blev mörkt.
Nån nämnde att idag, den 22:a december, så är det den kortaste dagen på året. Efter ett helt års stretande med allt möjligt har man alltså till slut kommit till korta.
7 kommentarer:
men se framåt: nu går vi - så sakteliga - mot ljusare tider!
Marianne: Det lät uppmuntrande. Tack för det. :)
Nu ska jag vara så där tvärsemot lite.
Ingenting går upp mot våra midvintriga kvällar med tända stearinljus när man kommer hem. Lite musik och en bra film på det och det är alldeles perfekt. Eller "obsalut ferpekt" som Obelix sa i ett seriealbum när han smakat starka drycker för första gången :D
Aud: "obsalut ferpekt" så låter jag med, varenda gång jag smakar starka drycker för första gången. :)
Jag delar gärna med mig av positiv energi, min bästa tid är nu! Kallt, mörkt och tyst, då trivs jag bäst och är som mest kreativ.
Om det är till nån tröst så utstrålar den bild du lagt ut mycket värme :-)
ja jag säger detsamma - det är faktiskt en vacker bild...
BB/Marianne: Tack. Fast samtidigt är den lite ödslig också, tycker jag. På nåt vis.
Skicka en kommentar