onsdag, februari 01, 2012

Det första man ser, och det sista

Kom precis att tänka på en sak som rör födelse och död. Jag tänkte att det första man ser här i livet - oavsett var i världen man föds - vanligtvis nog är ett slags virrvarr av händer och fingrar, följt av en närstudie av ett bröst. Sen tänkte jag att det sista man ser i livet nog skiljer sig rätt mycket från person till person beroende på var i världen man bor. I vissa länder kanske en vanlig sista syn är mynningsflammorna från ett vapen, eller kanske en gassande sol sett genom en ridå av svettdroppar, medan det sista man nog i allmänhet ser som döende svensk är ett vitt tak. Eller en vägg. Kanske en kudde.

2 kommentarer:

Mamman med skafferiet sa...

Tänk om det sista man ser är likadant som det första? Det är nog så Hugh Hefner vill somna in.

Johnny Söderberg sa...

Störst chans att få vara med om detta scenario är nog att man dör strax efter att man har fötts - eller att man är just Hugh Hefner. :)