Måndag i köldens land. Trots att jag är duktig och har både vantar, halsduk och mössa på mig när jag är ute känns det som att kylan aldrig riktigt går ur kroppen. Det är värst med öronen, för där tycks - trots att de är jämförelsevis tunna (tunnare än exempelvis låren och så) - frosten hålla sig kvar hur länge som helst. Och sen, omsider, då blir de plötsligt varma, och sen, strax därpå, då är det väl dags att ge sig ut i kylan igen.
Fast i skrivande stund är det fint, det ser jag genom fönstret. Med fint menar jag soligt, och jag antar att man får vara glad över solen så länge den varar (och då menar jag så länge den varar denna måndag - inte dess beräknade livslängd, vilken enligt uppgift är ca 12 miljarder år, varav ca sex återstår).
Nu bloggade jag visst trots att jag inte hade tänkt göra det. Jag hade tänkt hålla mig till min facebook idag, och till min twitter.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar