lördag, november 10, 2012

Utbildning

Idag, dagen efter att en av skyddsvakterna (som förresten jobbade på samma företag som jag)  på Sagerska huset tog livet av sig med sin egen pistol, talas det överallt om "mer utbildning". Man klankar på att de privata vaktbolagen inte har tillräcklig med sådan.

Men vad skulle det vara för utbildning? För det är ju inte som att fler timmar på skjutbanan botar depression (om det nu var det han led av). En snickare skulle kunna få för sig att göra likadant med sin spikpistol, oavsett hur proffsig han var med den.

Ett mer konstruktivt drag vore förvisso att utbilda chefer/arbetsledare i att bättre känna igen tecken på självmordsbenägenhet hos de underlydande/kollegorna, men å andra sidan brukar ju även psykvården, där utbildning i frågan verkligen finns, spricka på det.

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Nej, just det, jag tänkte samma sak .., det finns ju ingenting i världen som kan hindra sånt här - ja, frånsett att ingen människa alls får bära vapen -?

Arma människa som inte ser någon annan utväg.


stationsvakt@gmail.com sa...

Precis. Det är ju på honom och hans familj man snarast tänker på.

kalebass sa...

Tragiskt och förmodligen ganska ovanligt i det sammanhanget. Nej utbildningen har naturligtvis ingen betydelse, möjligen den personliga lämpligheten. Ett självmord föregås av en lång process, någon borde nog ha reagerat ändå...

stationsvakt@gmail.com sa...

Kalebass: Fast ibland syns det kanske inga tecken alls. Fler medarbetarsamtal kanske är grejen.